Liante

Revy hela helgen och jobb och revy hela veckan.
Känner mig helt slut. Har ingen revy idag men imorn är det premiär och resten av veckan jobbar jag sju till tre och sen måste jag vara på FolketsHus fem för att föreställningen börjar sju och färdiga blir vi tio för att sen åka hem, varva ner, lyckas somna och sen börja om från början igen.

Tröttsamt.

Hinner ingenting! Men det är ju mitt eget val. Fast det hade varit skönt att vara ledig nyårsafton och nyårsdagen och så som vanliga människor.

Nej, nu måste jag ta och åka till jobbet.

GOTT NYTT ÅR!
(fast det känns knappast som att det är nyårsafton)

Revyrep mer än någonsin..

Men inatt har jag äntligen fått sova ut! Skönt värre. Jag gillar att sova.
Ska iväg igen halv tre. Sen måste jag äta något också.

Får se vilken tid inatt jag kommer hem. Inte allt för sent hoppas jag.

Niklas har köpt en ny skoter. Så får se om det blir ut att åka skoter i vår.  :)


Och träningsvärk har jag också. OCH dessutom har det försvunnit tusen kronor från mitt konto! Måste ringa banken. Men det kan jag inte göra förrän på onsdag! Fyfan säger jag. Undra vart fan dom har tagit vägen.

Iväg till jobbet igen.

Trött som en gnu. Jag vill sova. Länge och vara hemma och koppla in nya telefonen, spela wii, åka skridskor, diska allt nytt porslin och bestick, packa upp alla lakan, handdukar och gjrejer äta tofefe och kramas med Niklas.

Menmen, jobbet kallar.
Hoppas alla haft en bra jul!
Kram till er alla.

Allesammans. Godjul! Nu är det än en gång julafton.

Tråkigt nog känns det inte som det. Det är knappt någon snö ute. Jag ska på jobbet om en kvart. Ingen jultomte och inga släktingar. Inga ungar med överförtjusta miner. Ingenting.

Jag vill ha en stor familj med många barn som kan bli överförtjusta över julafton.

Nu m¨ste jag dricka lite, kissa och sen fata på jobbet. Bläh.

Jag försöker verkligen.

Jag försöker göra mitt bästa att inte känna som jag gör. Men ändå gör jag det.
Och det är det som är det jobbiga. Det är frustrerande att känna något man inte vill.

Varför kan jag bara inte stänga av?


Och ni som tror det är något allvarligt sluta upp med det. För det är det inte. Det är absolut inget allvarligt, egentligen. Det är bara min hjärna som är fucked up. Men allt löser sig, såsmåningom.

Jag får helt enkelt lära mig att leva med det och sluta hoppas på för mycket.
Jag har ett fint hem, en fin pojkvän och en fin katt. Dessutom har jag ett jobb och Lennart.
Var glad för det du har Ida. Du har mer än de flesta. SUCK IT UP!


Thank you for listening.

Ps. Min syster är söt.

Lite jobbigt just nu..