Liante

Söndagseftermiddagen utgjordes av besök på några av de mest besökta platserna i Kiruna.
Första besöket var på akuten, men eftersom primärvården fortfarande hade jouröppet och det var fem timmars väntetid på akuten så blev vi ditskickade.
Idag var sköterskorna och läkarna inte ens hälften så otrevliga som dem brukar vara. Fascinerande.
Det blev första gången jag såg ett EKG utföras. Såklart så hade den ena sköterskan sönder den första EKG-apparaten och skyllde på någon annan. Så dem blev tvungna att hämta en annan. Den var häftigare, med en skärm!
Läkaren tog sig till och med tid att sitta ner och snacka om saker, gav ut sitt mobilnummer och skämtade friskt. Ett gott skratt förlänger livet? Eller, ett skratt om dan håller doktorn från stan? Ja, jag vet inte. Men alla verkade trevligare än vanligt.



Efter sjukhuset blev jag otroligt sugen på godis. Och läsk.
Jag har precis insett att jag har blivit alldels för stor och att det inte är särskit bra. Att jag faktiskt behöver gå ner lite i vikt. Men ändå så ger jag efter för sockersuget som kommer krypande. Dålig självdiciplin.
Det är något jag måste jobba på!
Vi knallade ner till Kaka efter sjukhuset, eftersom det var där jag lämnade bilen igår.
Hursomhelst hämtade vi bilen och så bar det av till statoil. Underbara statoil! Eller kanske hemska statoil!? Hade inte statoil funnits hade inte jag tryckt i mig ens hälften så mycket socker som jag gör nu. Menmen, i stundens hetta var det då underbara statoil! Det blev en påse lösvikt, en coca-cola till mig och en fanta free till Jocke. Ja, han är nyttigare än mig. Men jag ska försöka ändra på mig. Jag ska!



Efter att jag pressat i mig alldeles för mycket godis, haft farligt sex och tittat på en bit av Harry Potter och de vises sten, som för övrigt var med svenskt tal (DÅLIGT), var jag tvungen att bege mig till stadshuset. För rep inför nyårsrevyn. I år är det tjugoårsjubeleum för revyn. För mig är det förövrigt femte året. Femte året av trevliga människor, stress och total eufori.
I år blir det något utöver det vanliga. I år ska vi ha fest i stadshuset. Mat och dryck och underhållning. Kan det bli bättre? Det blir snusk och kärlek, fisk och parodi, klättring på väggar, loppcirkus, sopspioner och eldblåsare. Det kommer bli en sjuhelsikes fest. Hoppas jag.
Kom i alla fall till stadshuset för ett rep, "pimpeltävlingen" med Magnus. Vi körde igenom en gång, hade inte tid med ett till och Ulla tyckte att det var bra ändå. Kunde till och med alla repliker. Förstår inte när jag har hunnit lära mig dem eller varför de fortfarande sitter sen förra repet. Konstigt.

Efter repet bar det iväg hemmåt. Har legat i soffan och tittar film, "Huset fullt" som den heter på svenska. Den hette något helt annat på engenska. Det där är konstigt tycker jag, om man nu ska översätta en filmtitel, varför översätter man till något som filmen inte heter? Okej om innebörden kanske hade vart densamma, men så är det ju sällan när engelska filmtitlar blir översatta till svenska.
Konstigt konstigt.

Sen blir jag så jävla less på folk som inte kan översätta ordentligt. Alltså textremsorna på filmen.
Ta Harry Potter till exempel! Jag har ju läst böckerna, och sen när man ser filmen och den svenska texten är där så har man översatt på ett sätt så innebörden blir en helt annan! Om man nu ska översätta en film som är baserad på en bok, borde man inte läsa boken först så man förstår vad det handlar om? Eller åtminstone kunna engelska såpass att man förstår sammanhanget eller uppfattar orden rätt?
Nu kom jag visst lite oftopic, men vem bryr sig? 
Nu lite mer tv och sedan säger jag godnatt.

∞